Brage vann och min röst försvann...

2-1 i 93 min, då skriker man rätt ut av ren glädje och lättnad. Vi ligger kvar i toppen, 2:a plats, vi kommer förhoppningsvis till kval. 3:e laget förlorade så vi kan avgöra för egen maskin. Det är visserligen långt kvar ännu, fast just nu är vi där.
Efter Brage så blev det rep med Apopo 3,5 tim gapande där också....i skrivande stund så har jag ingen röst...det har jag aldrig haft säjer kanske någon, fast nu menar jag att den är borta... Jag håller på att packa, vi ska spela i Stockholm ikväll. Jag får väl lösa problemet med lite whiskeygurgling, det brukar fungera skaplig, det blir tufft i ett par dagar.
Yvonne kom hem igår, det är så himla skönt. Fast nu åker jag iväg istället. Jag måste lösa det här, livet är för kort för att inte få vara tillsammans...
Nu ska jag göra färdigt, åka och hämta Marcus och tvillingarna Olsson. Nisse åker med Westling, vår saxofonist. Det kommer att lukta gott i bilen idag, tvillingarna luktar dubbelt så gott som Nisse :-)