onsdag 6 maj 2009

Ännu en dag...

Imorgon fyller fru Yvonne 45.... Jag är gift med en medelålders kvinna.... medelålders...
Kan man bo ihop med en så gammal tjej, ha sex med en så gammal människa?

Pinsamt att prata om, det tycker säkert mina ungar, absolut jag håller med iallafall om mina föräldrar skulle prata om det.

Jag har hittills inte "gjort det" med en 45 åring, ännu, vi får se imorgon...
Jag hoppas att även det kan bli en god vana. Faktiskt. Sedan hoppas jag att jag fortfarande tycker att hon är lika vacker som hon är nu, när hon blir lika gammal som min mor, dvs 80.

Det är faktiskt, hur pinsamt det än verkar( kära barn), helt fantastiskt att känna så för en människa som man levt nära i över 25 år.
Som sagt hoppas att det håller i sej. Äckligt, nja möjligtvis om man tror att man för alltid är snygg och vacker. Kärleken sitter väldigt mycket på insidan. En bra insida gör människan grymt vacker.

Yvonne var 11 år första gången jag såg henne, min tanke var "det kommer att bli en snygg tjej". Vi har varit tillsammans sedan hon var 18 år.... I mina ögon är hon sej väldigt lik, hon väger inte 53 kilo, vilket är tur, för då skulle jag väga dubbelt så mycket, nästan...

Vad är hemlihgheten att "stå ut" med varandra så länge? Antagligen att "stå ut" med den andras fel och brister kombinerat med en vilja att vilja älska varandra. Att inte tjata om samma fel utan gå vidare, kliva upp över problemen och gå vidare. Man kan inte lösa allt eller ha rätt jämt. I ärlighetens namn så har jag gjort så mycket fel om jag tittar bakåt. Vi försöker välja att titta framåt. Alla gör fel, alla har brister men alla inser inte det. Ofta ställer man högre krav på sin partne än vad man har rätt att göra. De ska veta vad man tänker och hur man vill ha det. Det är lättare att prata och berätta, då har jag som partner en möjlighet att göra det riktiga. Fast ibland vill man ju inte ens det...
Jag är gift med världen bästa människa, världens snällaste och snyggaste. I mina ögon är det så. Visserligen så ser jag lite sämre nuförtiden, jag hör inte heller allt. Det kanske är därför som jag inte tycker att Yvonne är lika tjatig längre....

Tur nog så ser Yvonne sämre än jag, fortsätter det så här kommer vi att älska varandra bara mer och mer. Till slut är vi väl både blinda och döva och skitsnygga, åtminstone för varandra.
Till min kära fru, tack för att du är så snäll, förstående, krävande och bara så där bäst. Jag hoppas att vi lever länge länge tillsammans. Grattis på födelsedagen och jag hoppas att riktigt många gratulerar dej för det är du värd....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar