Efter en ganska kort vecka så börjar jag piggna till efter alla j-la förkylningar. HElgen har varit så fin, solen skiner, båtar åker förbi utanför, det känns som om svininfluensan är långt bort. Hoppas det är något de får kontroll på. Idag lördag ska jag gå och titta på Dalkurd som spelar någon slags tidig seriefinal. Angelina har kommit hem från Stockholm, jag fick 2 snabba frågor- Har du ngn mat, kan du fixa in mej på fotbollen. Det är skönt att man är en person som betyder något för åtminstone ett av avkommorna. AManda nr 2 är hos sin pojkvän, 14 år snart 15. Sover lika mycket borta som hemma. Fast med henne känns det lite lugnare, varken intresserad av alkohol, andra killar eller röker. Hon är nog mer som sin mor i sättet. Yvonne flyttade mer eller mindre hemifrån innan hon var 15.
Angelina kör nog på lite mer. Jag som pappa funderar hur jag skulle sagt till ANgelina om hon var kille. I helgen tar du det lugnt, inga tjejer eller fest, vore det inte skönt att vara hemma lite och mysa med mamma och mej...... Nej jag hade nog suttit lite grabbig på söndagsmiddagen och sagt -"blev de nåt eller"... fast man är på något vis mer rädd om sina döttrar. Jag ber härmed alla fd flickvänners och tillfälliga bekantas pappor om ursäkt, jag fattade inte bättre på den tiden. Med barnen kommer visdomen. Jag bara hoppas att ungarna har någon form av värdering med sej. ANgelina sa så sent som idag "jag kan göra mycket dumt, fast det skulle jag inte göra", vad vi pratade om spelar inte så stor roll. Insikten var desto större att hon har gränser. Jag sa att jag oxå gjort mycket dumt det viktiga med det är att man vet att det är dumt och försöker låta bli. Ingen är felfri....