Det blir inte mycket vackrare än så här....
Nu har jag gått 40 min promenad med doggarna, My, den bruna pudelhonan som fullständigt avgudar mej i vanliga fall börjar bli misstänksam vad jag är för en figur egentligen. Hon har problem med att när hon gör nr 2 så fastnar det en hel del kvar... Detta sätter hon i system att försöka "åka" bort, det blir riktiga fartränder efter henne, bromsspår på riktigt i asfalten. Vad händer då, jo hon får grus och skit som fastnar i pälsen. Detta får då världens bästa husse dvs jag "plocka" bort när vi kommer hem. Vi har haft ett par rejäla fajter i duschen när jag försökt att luckra upp hennes tjocka krulliga bajsdoftande grusrumpa med lite ljummet vatten. I natt kommer hon inte att få sova i min säng, jag tror inte att hon någonsin kommer fram från "under soffan" dit hon fnysande och muttrande gick och la sej efter den sista förnedrande "våldtäkten". Hon tittade på mej med kolsvarta ilskna ögon och sa ungefär, "va f-n är det för fel med den gröna ryamattan? Jag kommer alla fall att åka på den när du lagt dej gubbjävel...."